2019-07-29

Susanne och Caroline kom hem i lördags med tre av våra juveler som nu försiktigt fått börja sina nya liv
I bland tror man att det bara är mys att åka ner till hägnet men det är så otroligt mycket känslor och så mycket ångest som följer med på ”köpet”.. Läs Susannes reseberättelse här om dagarna i Rumänien

Susanne skriver:
Så många tankar som fladdrar efter fredagens besök i vårt hägn i Butimanu. Så många livsöden, många med historier som skulle få den värsta skräckfilm att blekna i jämförelse.

Några kikar fram lite försiktigt, osäkra och rädda för vad våra händer ska göra. En annan tar mod till sig och smyger fram bakom oss, snusar försiktigt ståendes på tå och beredd på flykt. Andra kastar sig fram, försöker klamra sig fast och vägrar släppa taget om oss. Tränger undan de andra, kryper in i våra famnar och försöker klistra sig fast. Vissa flyr in i sina krypin, vågar inte möta oss alls. Håller sig på säkert avstånd och iakttar våra rörelser.

Det gör ont att åka därifrån. En tomhet sprider sig i kroppen. Jag känner mig maktlös. Inget jag gör känns tillräckligt. De är säkra, räddade från gatan och från de kommunala dödshägnen, de får mat och vatten, har skydd mot väder o vind och slipper slag och sparkar.

Men de har ingen som älskar just dem, som smeker dem över ryggen när de vaknar på natten, som ömt petar bort skräpet som fastnat i pälsen, som skedar med dem i soffan på kvällarna och torkar deras päls efter regn. De har inte en egen bädd att vila på, ingen egen sele som sätts på varje dag för promenader, inga egna leksaker som valts ut till just dem. Ingen som ägnar dem den tid och kärlek de behöver för att blomma. Och de är alla värda just det. Att få bli älskade för sin egen skull.

Idag kramar jag mina egna svansbarn extra mycket. Tacksam för att de är bland de utvalda som fått egna hem. Och jag vet att jag aldrig kommer sluta att engagera mig för att fler ska få komma hem. Påminner mig själv om att varje insats gör skillnad. Det är som att ösa med sked ur ett hav men för varje enskild individ som får ett hem är det allt värt – ett liv

0